Akut stressreaktion - sjukskriven 22 åring.

~Det här är ett väldigt personligt inlägg~


Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Efter ett halvår med ständig stress och oro inombords sitter jag nu med ett intyg i handen. Jag har alltså dragit på mig en akut stressreaktion. Jag är alltså 22 år gammal och har blivit sjukskriven pga att stressen har tagit över min kropp.

Det är väl självklart att man ska jobba på sommaren!? Det har jag gjort varje sommar sedan jag var 15 år. Det hör liksom till att lösa ett sommarjobb eller ett heltidsjobb. Varför ska man behöva vila när man har pluggat? Det är en enda stor röra i huvudet men ändå så självklart att fokus måste ligga på hälsan just nu.

Det senaste halvåret har varit kaos och jag har skrivit om det i något enstaka inlägg. Kroppen har sagt ifrån stegvis men jag har inte tagit det på allvar. Har känt mig klen för att jag har klagat. Men nu slutade det med att jag hamnade i fosterställning, tårar längs kinderna och skakningar i hela kroppen. Detta var efter ett arbetspass för drygt en vecka sedan. Fy fasen vad liten, klen och svag jag kände mig då. Förlorade kontrollen över min kropp totalt. Hemskt.

Det har bara blivit för mycket av allt den senaste tiden. Ett konstant tryck över bröstet, klumpen i halsen har funnits där en längre period och gråtattackerna har flödat fritt. Har försökt att visa en glad sida utåt men egentligen har jag inte mått bra.

Jag är bara mänsklig. Tillslut brister det och jag har kört ända in i kaklet. Prestationsångest deluxe. Klart jag kan klara det som alla andra fixar, eller? Att jämföra sig med andra har blivit en vardag och det är supersvårt att skaka av den känslan. En känsla av att alla andra är bättre än en själv. Oavsett vad det handlar om. Jag känner inte igen mig själv längre.

Vad gör mig glad och lycklig? Ärligt talat så vet jag inte det längre. Men läkaren har sagt att jag ska fokusera på saker som jag tycker om att göra... så får helt enkelt lista ut det! Har även fått ordinationen att jag ska motionera två gånger om dagen.

Att inte ha samma ork som förut är jobbigt. I en vecka nu har jag försökt att aktivera mig med såsom lite matlagning och lite trädgårdsarbete. Jag gjorde ju en hemmagjord granola i veckan. Var helt slut efter att jag hade gjort klart den så fotograferingen med bären och blommorna fick bli dagen efter. Bara för att ge ett exempel på känslan av matthet. Samtidigt kan jag inte bara ligga i soffan eller sängen hela dagarna. Jag måste göra saker som jag tycker är roligt att göra. Men det tar på krafterna helt klart.

I drygt en vecka har jag varit hemma från jobbet pga att jag har haft ont i kroppen och helt utmattad. Kallsvettas HELA tiden och det har jag gjort i snart tre veckor. Räcker att jag häller upp ett glasvatten. Vi ska inte tala om när jag är och handlar mat... får fullständig panik.

Men att man ska bli bemött som luft när man tar kontakt med vårdcentralen är tragiskt. Samma visa som för sex år sedan när jag hade blivit påkörd. Känslan av att de inte har tid med en eller att de inte tror på en är vidrigt. Folk som inte kan agera på ett mänskligt sätt i ett möte med en annan har helt enkelt valt fel yrke. Det är just det där som driver mig till att vilja bli sjuksköterska. Vara bättre än de jag har mött genom åren. Tro mig, det är en jäkla drivkraft!

Så jag är glad att jag tar tag i mitt mående och fokuserar på MIG för en gångs skull. Det behöver man tydligen göra ibland.

Jag väljer att skriva öppet om det här eftersom jag alltid har varit väldigt öppen i hur jag mår och tänker. Tror att det kan vara skönt att få skriva av sig ibland helt enkelt. Så nu vet ni hur jag har det och ni väljer såklart själva om ni vill följa min resa till ett lyckligare och mindre stressat liv ❤️

Ta hand om er och varandra!

  • Nära Floda

Gillar

Kommentarer

Cecilia
Cecilia,
Been there, done that... Du MÅSTE ta vara på dig själv, ingen tackar dig för att du tar ut dig till max. Du är ung, har hela livet framför dig. Din kropp talar om för dig att här och nu är det nog... Jag har aldrig lyssnat fullt ut på min och sitter idag men troligtvis kronisk värk i hela rygg, höfter o axlar. Ta hand om dig NU, inte sen! Fina Klara, det här blir bra, du kommer bli den bästa sjuksystern med det största hjärtat på rätta stället!
kram fr cecilia (en ggn i tiden lidex arbetare 😉)
JossusTravelPics
JossusTravelPics,
Lider med dig och hoppas att du blir bättre. Jag har liknande problem som hållit i sig i flera års tid.
Det känns verkligen som läkarna inte tar en på allvar, ständigt detta snack om att gå upp i tid. Jag har konstant tryck över bröstet, stänger av alla känslor tills det blir som i dag att tårarna bara rinner, mitt minne är försämrat, har 0 ork att träffa vänner... Men för all del, tvinga mig att gå upp i tid, vad kan gå fel?
Något som hjälper mig är mindfulness, är det något du provat?
nouw.com/jossustravelpics
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229