Det blev en powerwalk med Jennifer på kvällskvisten. Vi gick upp till hoppbackarna och tillslut kom vi upp till toppen! Hela rundan blev 9,2 km och jag lär ha värsta träningsvärken imorgon.

Konditionen går inte att hitta för fem öre så kämpade upp med pulserande öron och spyfärdig haha... men upp kom jag och jösses vad fin solnedgång det var!

När jag väl kom hem hällde jag i mig några glas kallt vatten och pressade egen äpplejuice! Så oroligt gott och precis vad jag behövde. Nu blir det ett varmt bad och sen läggdags!

Kram på er❤️

Hej på er!
Idag efter jobbet blev det en kall promenad på 6 km runt härlanda tjärn med Jessan. Skönt med frisk luft men när vi satte oss i bilen igen var termometern på minus fem...

Nu har äntligen kroppen börjar bli varm igen! Blir tidig läggdags för mig idag, så skönt att känna sig hyfsat pigg när klockan ringer vid fem på morgonen.

Så godnatt på er, kram ❤

När jag vaknade i morse och låg kvar i sängen med migrän så det skrek om det, tänkte jag att det var längesen jag hade huvudvärk tre dagar i rad. För det har jag haft nu. För ett halvår sedan hade jag nästan ett migränanfall i veckan, vilket jag inte är i närheten av nu. Detta beror antagligen på att jag har tränat och varit igång flera gånger i veckan.

Huvudvärken påverkar mig så otroligt hårt om man jämför med min ryggvärk. För den värken som sitter i rygg och nacke har jag lärt mig att hantera bättre än huvudvärken. MEN ryggvärken har också blivit betydligt bättre nu det senaste! Och det är jag så tacksam och glad för att det äntligen är bra. För det kan jag säga nu, min kropp mår bra.

För tre år sedan trodde jag inte ett skvatt på vad läkarna sa om min värk. Det kommer att gå över med träning.

Träningen varierade men när jag inte kände att det blev bättre gav jag upp. Jag var inte tillräckligt stark och släppte ibland hoppet om att få tillbaka min friska kropp. I november förra året bestämde jag mig för att komma igång, på riktigt! Dessutom insåg jag att min kropp skulle antagligen må bättre av att tappa några kilon. De tre första månaderna var tuffa, men motivationen var på topp hela tiden. Jag hade ett mål.

När allt rullade på så fruktansvärt bra fick jag träningsförbjud pga hostan. Då tänkte jag att nu är det kört, kommer aldrig bli bra. Höll upp med träningen i nästan tre månader tills jag fick börja träna igen. Känslan när jag fick ett OK att träna var underbar! Med astmamedicinen i handen och träningsväskan i andra vandrade jag till gymmet och körde skiten ur mig för glatta livet. Vilken känsla!

Tyvärr kände jag ingen skillnad med astmamedicinen men jag försökte intala mig själv att lite bättre är det iallafall. Så är det fortfarande. Väntar fortfarande på en ny kallelse till allergitest. Ringer dit imorgon för att se vad som händer. Om man bortser från hostan mår min kropp hur bra som helst! Jag är glad att jag har hittat en styrka inom mig när jag känner att jag vill ge upp. Nu ger jag inte upp. Nu fortsätter jag med min träning för att jag vet att min kropp mår mycket bättre av det.

På köpet att min kropp mår bättre och att smärtan börjar avta har jag även tappat ett antal kilon som jag har nämnt tidigare. Och det är ett stort plus!

I början av den här träningsperioden var mitt mål att få en fin kropp till balen,studenten, resa och sommaren. En kropp som jag var nöjd med. Nu är mina tankegångar lite annorlunda. Jag vill leva ett hälsosamt liv där min kropp orkar med i ett tempo som en 19-årig tjej borde fixa och att vara nöjd med hur jag ser ut. Behöver inte ha den där platta magen och den perfekta rumpan. Lite hull här och där skadar verkligen inte enligt mig!

Ta hand om er!❤