3/4-08 en dag jag aldrig glömmer

Det blev en känslosam kväll på stranden. Åt en god middag på hotellet som vi bodde på när jag var här med familjen. Lika god satay som sist. Såg solen gå ner. Ända sen vi kom till Koh Lanta har jag känt en speciell känsla, ett lugn. Knepigt. Det var rofyllt att sitta på samma resturang och äta samma mat och se solen gå ner. Blicken ner till platsen där allt hände. Såg allt framför mig igen... Madrassen, paniken, den livlösa kroppen, min skadade syster, kaoset. Köpte mig en ballong från butiken bredvid hotellet. Han kom ihåg händelsen för åtta år sedan, till och med att det hände runt nio-tio tiden på morgonen.
Hemma har jag berättat för mina vänner om händelsen men det är inte samma sak att berätta om det när personerna inte har varit närvarande. Butiksägaren visste exakt, han hade varit där. Den känslan fick mig att börja skaka, den var äkta.

Skickade upp ballongen och tänkte på Moa, bröt ihop och saknade min lilla Balmish som är där hemma och frågar om hon kan låna mina kläder, helt ovetandes om att jag saknar henne så mycket. Önskade att hon var med mig här också...

❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229