Hej på er! Hoppas att ni mår bra❣️ Det var ett tag sedan som jag uppdaterade och det är pga att jag har helt enkelt haft fullt upp. Stressad som vanligt (har börjat bli van med det nu...) men nu har jag äntligen avslutat ett till kapitel. I helgen flyttade jag in hos pappa och Pia i Kålltorp. Igår var det flyttstädning i min lägenhet som jag hade bokat och när de var färdiga så lämnade jag in mina nycklar. Känner att jag börjar bli extremt van vid att flytta😄

Det var en underlig känsla när jag slängde ner nycklarna i ett inkast. Trots att jag tyckte att lägenheten var väldigt sliten och skiten så var det ändå den som gjorde det möjligt för mig att flytta ner till Göteborg. Jag satt och tänkte på det i bilen på vägen hem att det var faktiskt min ”räddning” att få flytta hemåt igen.

Men nu ska jag bo i Kålltorp i två veckor och sen får jag nycklarna till min lägenhet i Kallebäck. Herregud vad jag längtar! 😍

Hoppas att ni får en fin vecka, KRAM 🤍

Hej på er❣️ Hoppas att ni mår bra och att veckan har rullat på såhär långt. Med mig är det väl lite upp och ner med. Senaste veckan har faktiskt varit en berg-och-dalbana känslomässigt. Tror att ni märkte det i mitt förra inlägg... Men vet ni vad? Det är helt okej att må skitdåligt och det är helt okej att ”klaga” över det. För vissa saker måste vi prata om. Annars exploderar vi. Det bara är så. Så tack så mycket för all respons jag får av er när jag öppnar upp och ”blottar” mitt psyke🖤

Sen kan vi alltid prata om den där fasaden som man gärna polerar upp. Den fasaden är min räddning för tillfället för jag känner mig utmattad, otroligt sårbar och rädd. Men ärligt talat så vet jag inte hur mycket det syns på mig. Jag får ofta höra att jag är glad osv men också att vissa som känner mig har påpekat att jag ”skrattar” över sånt som jag tycker är extremt jobbigt. För att trycka bort de där jobbiga känslorna. Det stämmer och jag har antagligen fått det som en vana för att inte visa mig sårbar. Knepigt det där...

MEN det har också varit mycket positiva glimtar i min tillvaro! Jag har sålt de möbler som jag ville bli av med. Jag har bara min säng kvar i lägenheten så den har blivit en ”allt-i-allo”-möbel. Fungerar jättebra! Behövde fylla på mitt energiförråd så jag var med min familj både lördag och söndag🖤 Jag gjorde en otroligt god lasagne i fredags till middag vilket har varit veckans matlådor och därför dagens höjdpunkt. Det gäller att se det positiva även i det lilla (försöker bli bättre på det). Jag har även somnat runt 20 varje kväll vilket har medfört att jag har kunnat gå upp 04:45 på morgonen utan stön och stånk.

Så med det sagt så är det dags att sova. Glöm inte att ta hand om varandra och att prata om så otroligt viktiga saker som psykisk ohälsa. K R A M på er ❤️

Hej på er❣️ Nu är det så att det finns otroligt mycket tankar i huvudet som snurrar runt utan stopp. Jag måste ventilera helt enkelt.

Det här året har minst sagt varit omtumlande. Jag tog examen mitt i en pandemi och har fortfarande inte lyckats få ett jobb inom mitt nya yrke. Nyexaminerad digital kommunikatör. Tro mig jag har sökt jobb var och varannan dag sedan i januari. Jag vet om att jag inte är ensam om det men att de svar som jag faktiskt får tillbaka där det står att ”438 kandidater sökte tjänsten och många var mycket väl kvalificerade för tjänsten...” är inga rader som ger en hopp. Det känns tungt helt enkelt.

Att majoriteten av annonserna som läggs ut har som krav att man ska ha jobbat med vissa områden mellan 3-5 år och gärna inom ett annat område ha flera års erfarenheter känns också helt hopplöst. Hur ska vi nyexaminerade ens få chansen att bygga på vår arbetslivserfarenhet inom vissa områden om vi sorteras bort? Jag är frustrerad och känner mig faktiskt misslyckad. Har jag gjort rätt val i livet? Jag vet inte.

Jag vet också om att jag ska vara otroligt tacksam för att jag har kvar min tillsvidareanställning på mitt gamla/nuvarande jobb. Men jag vill komma vidare. Just nu känns det som att jag springer i ett ekorrhjul.

Jag behöver bli stimulerad och har därför sökt fristående kurser inför vårterminen 2021 som är på distans och halvfart/kvartsfart. Allt inom marknadsföring/PR/kommunikation. Försöker intala mig själv att jag löser det vid sidan av mitt nuvarande jobb som är på 100%. Allt för att försöka bygga på min erfarenhet. Men här börjar mina inre varningsklockor ringa. Som många av er vet blev jag utbränd som 22-åring och vissa varningssignaler känner jag av till och från och tar på största allvar. Jag vill inte hamna där igen. Det är absolut inte värt det. Men samtidigt vill jag ta mig vidare. Att det ska vara så krångligt...

Nya restriktioner kom återigen i torsdags angående covid-19. Att folk inte förstår bättre att var och en måste ta sitt eget ansvar är helt sinnessjukt . Vi är inte odödliga för att vi är unga eller för att vi inte tillhör en riskgrupp osv. Det måste folk förstå för det här är inte ett påhitt, det är på allvar.

Mitt i denna pandemin uppkommer ett annat sjukdomsfall i min närmaste familj/släkt. Att inte få krama om de man tycker om är en vidrig känsla. Nu vill jag inte bli äldre utan vill återgå till yngre dagar när mina nära och kära också var yngre och friska. Det är en panikkänsla som bubblar konstant inom mig samtidigt som jag försöker vara positiv och hoppfull.

Hur kommer julen se ut? Visst att jag inte tycker om julen längre men jag vill så otroligt gärna få fira en ”normal” jul. Jag vill att allt ska återgå till det som har varit. Det är så långt borta för tillfället. Framtiden är så fruktansvärt oviss.

Jäkla skitår.